Idag tog vi bort mammas hund Nellie som har funnits med i våra liv i 11 år.
Trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt. Usch.
Och jag tänker så mycket på min mamma.
Nellie var hennes lilla älskling. Mamma var nellies trygghet.

Men hon var dålig.
Veterinären sa att hon var helt blind På båda ögonen.
Hon föddes med blindhet på ena ögat men nu har hon blivit blind på båda. Hon hörde knappt nånting.
Hon hade en massa knölar , en del cancerknölar och om de var godartade eller elakartade , det vet man inte.
Hon orkade ingenting nu de senaste dagarna. Ville knappt gå ut.
Hon hade gett upp så om vi hade bestämt oss för att låta henne leva så skulle hon säkert dö inom bara några dagar tror vi. Så kass var hon.
Så det var det bästa för henne men det känns jävligt tungt att hon inte finns längre.

Hon älskade att bada.
Hon blev helt galen när man kom ner till havet.
Hon älskade att jaga efter bollar och hon älskade att vara ute i mammas stuga och springa fritt så mamma ville att hon skulle bli begravd där.
Så vi åkte ut dit efter hon fick sprutan. Jag ,mamma ,Robin och Mille.
Så nu ligger hon där ute.
På landet där hon trivdes allra bäst.

Fina fina nellie.
Jag saknar henne redan.
Det kommer kännas så konstigt att hon inte finns med längre.
Men jag hoppas hon har funnit ro uppe i hund himmelen.

/Stina

Åhh vad jag älskar den här killen.

/Stina