Igår gick vi in i v 37.
Jag ska egentligen inte klaga på min graviditet för jag ÄLSKAR att vara gravid.
Men nu får det snart vara över.

Jag mår inte dåligt fysiskt, fast jag känner mig som en otymplig svullen michelingubbe som har svårt att göra vissa rörelser.
Men jag mår inte bra psykiskt.
Jag svider, jag gråter , jag är arg , jag är trött, jag har ont, jag är rädd. 
Och det är så varje dag.
Så låt de sista veckorna gå fort så jag får må bra igen.


      
De tre senaste nätterna har jag vaknat runt 01.00-05.00 för att bebbo har tryckt och bökat så jag  har vart tvungen att gå upp.
Sammandragningarna har blivit allt mer intensivare och gör mer ondare. 
Han kanske vill komma ut   Tänk om det vore så väl.

/stina